feebex

Nu är det dags att skriva en rad igen.
Nu när hösten är som mörkast och tankarna är..
.. ostadiga?

Ibland känns det som om kroppen inte hänger med.
och vad det beror på det vet jag faktiskt inte.
Det är som om huvudet stannar upp och kroppen rusar vidare, eller är det tvärt om?

Nu är det bara att köra på, andra året har börjat och det är nu allt ska bli klart, iaf i det stora hela.
Och det är tufft, men jag är tjurigare.
För inte kan jag precis påstå att det är roligt att rusa på såhär genom studierna, men det är så jag vill ha det.




För jag vill veta vad som händer sen.



Däremellan hinner jag umgås med min älskade sambo, mina fina vänner/familj och min underbara lilla "ta-hand-om-häst". Även fast jag önskade att jag hade MER tid med Er...

Men jag lovar, snart så..