feebex

Kan inte förstå att det ska vara så svårt att plugga. Har hållit på i flera veckor nu, med att ta mig i kragen och börja alltså.. men ändå har jag inte kommit så långt som att ens öppna några böcker.
Känns bara som hjärnan är tom. Och ju mer jag tänker på att jag måste plugga ju jobbigare och stressigare blir det.
Att det dessutom bara är 92 dagar kvar gör ju inte saken bättre.
Sen går det inte att göra något.
Mkt märkligt att jag väljer att plugga nästan fem år till.

Längtar efter våren.. längtar så att det nästan gör ont. Och det känns väldigt hopplöst när jag tittar ut på snön. Det är ju så mycket, hur ska det någonsin kunna försvinna? Jag börjar bli orolig...
... varför tar man inte de arbetslösa i Sverige och låter dom ta bort snön? Frakta den långt, långt bort. Kanske att man kan göra polarisar av den. Så har man löst två problem - arbetslöshet och klimatfrågan.
Gud vad världen skulle vara bra om jag styrde den;)

Nu MÅSTE jag plugga, ska i panik kika igenom projektarbetet.. och sen ska jag nog plugga lite högskoleprov. Är precis en månad till det nu.. men jag kanske går på turen, den 5:e verkar ju vara en bra dag för mig och prov. Tog ju körkortet en sådan dag.
Och på tal om det, Grattis Fanny som haft sitt körkort i fyra månader idag:)

Sen ska jag dammsuga bilen, den är så skitig så att jag inte ens vill sitta i den..

Slut på planlöst babbel.