feebex

Kan inte förstå att jag ibland måste sitta uppe och fundera för mycket..
Tänker sönder saker i små minimala bitar så att det tillslut ändå inte går att förstå vad det var från början..

Vet inte ens om tankarna är värda att tänkas- känner mig onekligen som Gollum, lite som två personer.
Kanske att det är djävulen och ängeln som bråkar i mig?


Ibland har jag lust att skrika att jag bara vill vara mig själv, tydligen har vissa personer problem med det..
Men kanske är det just därför som jag går min egen väg?
Lite mot strömmen och lite med strömmen..

Känns som om jag bara sårar en massa personer just nu..
Men ibland blir allt bara fel och det blir ju inte bättre av att jag inte vet hur jag vill ha det..
Ångrar sällan saker och ting.. men måste erkänna att det inte skulle skada om jag kan börja tänka innan jag handlar..

Saken är ju den att jag bara vill en sak..
Någon gång kanske jag ska prova att plocka ner månen ungefär..
Fast vem vet, det kanske går?
 
Lilla söta jag..

godnatt.