om vänskap, inspiration och framtiden.
Idag har jag varit hos min kusin och hennes man.
De har just köpt ett hus.
Huset är inte så fint... än..
Men Sara och Peter är fantastiskt duktiga på att inreda och fixa. Inte för att deras stil faller mig riktigt i smaken, men ändå.
Huset kommer att bli otroligt fint.
Det bästa med att komma till dem är att inspirationen ökar. Den riktigt exploderar. Jag får helt plötsligt tusen idéer.
Det är så mkt jag vill göra i lägenheten. Jag har så många planer.
På något vis känns alltid livet lite ljusare när man varit där.
Är less på människor som drar ner en. Som får livet att verka tråkigt.
Jag lider med dem som bara ser de gråa nyanserna och förundras att man själv så lätt rycks med av dessa människor.
Någon som hört ordet energitjuvar?
Det är slut på detta nu, jag hjälper mer än gärna mina vänner om de mår dåligt eller har några problem, men är jag elak när jag bestämmer mig för att ingen ska få dra ner mig i samma röra?
På något vis känns det ibland som om vissa människor vill att man själv ska må lika dåligt som dem.
Är det äkta vänskap?
Missförstå mig inte..
Jag vill bara vara mig själv och jag vill ha mina vänner omkring mig, precis som NI är.
Det är det som är vänskap för mig.
Djupa funderingar.. (som inte handlar om någon speciell person, så ingen behöver oroa sig, men ta gärna åt er det jag skrivit, tror att man ibland måste tänka lite mer.)
Ikväll blir det melodifestivalen.
De har just köpt ett hus.
Huset är inte så fint... än..
Men Sara och Peter är fantastiskt duktiga på att inreda och fixa. Inte för att deras stil faller mig riktigt i smaken, men ändå.
Huset kommer att bli otroligt fint.
Det bästa med att komma till dem är att inspirationen ökar. Den riktigt exploderar. Jag får helt plötsligt tusen idéer.
Det är så mkt jag vill göra i lägenheten. Jag har så många planer.
På något vis känns alltid livet lite ljusare när man varit där.
Jag längtar efter framtiden, jag pratar inte om den om fem år. Utan den imorgon.
Är less på människor som drar ner en. Som får livet att verka tråkigt.
Jag lider med dem som bara ser de gråa nyanserna och förundras att man själv så lätt rycks med av dessa människor.
Någon som hört ordet energitjuvar?
Det är slut på detta nu, jag hjälper mer än gärna mina vänner om de mår dåligt eller har några problem, men är jag elak när jag bestämmer mig för att ingen ska få dra ner mig i samma röra?
På något vis känns det ibland som om vissa människor vill att man själv ska må lika dåligt som dem.
Är det äkta vänskap?
Missförstå mig inte..
Jag vill bara vara mig själv och jag vill ha mina vänner omkring mig, precis som NI är.
Det är det som är vänskap för mig.
Djupa funderingar.. (som inte handlar om någon speciell person, så ingen behöver oroa sig, men ta gärna åt er det jag skrivit, tror att man ibland måste tänka lite mer.)
Ikväll blir det melodifestivalen.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Man kan fortfarande hjälpa kompisar med deras problem och sorger utan att bli neddragen själv. Hur skulle de annars gå? tänk så fort nån hamnar lite långt ner så faller man dit själv.. De skulle aldrig funka, man måste i första hand försöka ta hand om sig själv.. man måste få vara ego för att klara sig undan vissa situationer.. Äkta vänskap för mig är att mina vänner stöttar mig och hjälper mig så gott dom kan, på deras sätt.. Mina vänner ska vara förstående och va kompis med mig för den jag är, alla har vi våra brister.. Som nära kompisar får man ibland se förbi bristerna.. Det är inte bristerna som gör att man är kompisar.
Trackback
