I know nothing stays the same.

ett steg framåt-två steg bakåt eller tvärt om, det är bara att välja själv.
det fungerar inte i längden att sticka huvudet i sanden och låtsas att allt är underbart.


varför allt ska komma på en gång vet jag inte, vem bestämmer sånt egentligen?

jag är hopplöst trött..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0